Real life is hard
Japp då var det över för denna gången, det som kunde blivit den farligaste dykningen ever.
Började med att Erika försov sig, så fick ringa och väcka henne när hon låg å snoosade i sängen. Sen genomgång av "oyckan". Efter det bar det av till källaren där vi diskret fick plocka ihop våra saker och klä på oss. Sen blev det att smyga ut bakvägen och runt gamla badhuset så att de inte skulle se oss och därmed veta vart scenariot skulle utspela sig. Var hyfsat jäkligt trött där alltså. Först dubbelpaket på ryggen med stål och allt, säg 22-25 kilo, då är det en rimlig gräns, sen 8 kilo vikter i fickorna, tre lager underställ och dräkt med mancheter som sitter tajt runt hals och händer. Så Erika fick gå bakom och hålla upp mina tuber tillslut..
Fredrik den stackaren hade dubbel 18 tror jag det var, jag har dubbel 7, nu kan ju gissa vad hans vägde.
Så vid bluemoon hoppade vi i och jag la ner mig under vattnet och väntade, å väntade å väntade..
Tillslut hittade de mig, och då hade jag legat å bett ett bra tag till högre makter "hitta mig, hitta mig" för tempen i vattnet var... hela 1 (!) grad kallt. och om man då har en blöt hand ovanför vattnet där det regnar å blåser då kan man snacka kyla på hög nivå.
Så tillslut hade de fått upp mig och man var en halvt död iskub.
Fredrik fick de upp efter cirka 50 minuter, men den jäveln hade iallafall fått 2 gradigt vatten, varje grad gör skillnad:P
Men när jag väl hade kommit bort till andra bron för att vila och se på när de skulle finna och rädda honom fick ja inte ta av mig.. risken fanns ju att något allvarligt hände och att jag skulle behöva gå i i ett skarpt läge. Men de värsta som hände just då var väl att en av räddarnas regg frös så han inte hade någon luft..
Efteråt när vi satt på briefing'en så ringde det hos Jonas, han stängde av men det fortsatte så tillslut svarade han och då var... SOS Alarm där de fått ett samtal om att en man hoppat från sandgrundsbron, så illa kvickt fick Ellen Och Erika springa till sandgrund, söka över och runt om broarna på båda sidor, och vad hade jag som skydd mot kyla? Ett sketet underställ, ett lager! KALLT!
Men vi såg ingen man eller kläder i vattnet och fick bege oss tillbaka, men det hade kunnat bli så att OM vi hade sett eller skymtat någon skulle vi fått börja söka i älven på allvar och den gången efter en riktig kropp, om han hade vart död eller levande då är svårt att säga. Man har större chanser att överleva i kallt vatten på rund av dykreflexen dock.. om vi haft tur hade det inte vart ett lik vi fann utan en levande- okej medvetslös - person.
Tur var att det enda som hände var att vi blev nedkyld aå trötta efter springandet och sökandet.
Men nu har jag fått komma hem och duscha, varm dusch. Mycket mycket skönt!
Vad som mer hände säger ja inte, då skulle en del bara oroa sig.
Peace Out, ja ska slänga på ngt varmt och återfå värmen i kroppen
- Orkar inte spellchecka ni får stå ut
Började med att Erika försov sig, så fick ringa och väcka henne när hon låg å snoosade i sängen. Sen genomgång av "oyckan". Efter det bar det av till källaren där vi diskret fick plocka ihop våra saker och klä på oss. Sen blev det att smyga ut bakvägen och runt gamla badhuset så att de inte skulle se oss och därmed veta vart scenariot skulle utspela sig. Var hyfsat jäkligt trött där alltså. Först dubbelpaket på ryggen med stål och allt, säg 22-25 kilo, då är det en rimlig gräns, sen 8 kilo vikter i fickorna, tre lager underställ och dräkt med mancheter som sitter tajt runt hals och händer. Så Erika fick gå bakom och hålla upp mina tuber tillslut..
Fredrik den stackaren hade dubbel 18 tror jag det var, jag har dubbel 7, nu kan ju gissa vad hans vägde.
Så vid bluemoon hoppade vi i och jag la ner mig under vattnet och väntade, å väntade å väntade..
Tillslut hittade de mig, och då hade jag legat å bett ett bra tag till högre makter "hitta mig, hitta mig" för tempen i vattnet var... hela 1 (!) grad kallt. och om man då har en blöt hand ovanför vattnet där det regnar å blåser då kan man snacka kyla på hög nivå.
Så tillslut hade de fått upp mig och man var en halvt död iskub.
Fredrik fick de upp efter cirka 50 minuter, men den jäveln hade iallafall fått 2 gradigt vatten, varje grad gör skillnad:P
Men när jag väl hade kommit bort till andra bron för att vila och se på när de skulle finna och rädda honom fick ja inte ta av mig.. risken fanns ju att något allvarligt hände och att jag skulle behöva gå i i ett skarpt läge. Men de värsta som hände just då var väl att en av räddarnas regg frös så han inte hade någon luft..
Efteråt när vi satt på briefing'en så ringde det hos Jonas, han stängde av men det fortsatte så tillslut svarade han och då var... SOS Alarm där de fått ett samtal om att en man hoppat från sandgrundsbron, så illa kvickt fick Ellen Och Erika springa till sandgrund, söka över och runt om broarna på båda sidor, och vad hade jag som skydd mot kyla? Ett sketet underställ, ett lager! KALLT!
Men vi såg ingen man eller kläder i vattnet och fick bege oss tillbaka, men det hade kunnat bli så att OM vi hade sett eller skymtat någon skulle vi fått börja söka i älven på allvar och den gången efter en riktig kropp, om han hade vart död eller levande då är svårt att säga. Man har större chanser att överleva i kallt vatten på rund av dykreflexen dock.. om vi haft tur hade det inte vart ett lik vi fann utan en levande- okej medvetslös - person.
Tur var att det enda som hände var att vi blev nedkyld aå trötta efter springandet och sökandet.
Men nu har jag fått komma hem och duscha, varm dusch. Mycket mycket skönt!
Vad som mer hände säger ja inte, då skulle en del bara oroa sig.
Peace Out, ja ska slänga på ngt varmt och återfå värmen i kroppen
- Orkar inte spellchecka ni får stå ut
Kommentarer
Trackback
